Delikatess med LSS

Delikatess med LSS

Konsten att veta när en kyckling är färdigstekt...

AssistansPosted by Hanna Edman 2017-12-14 23:40:53
Hur vet en att kycklingen som är i ugnen verkligen är genomstekt och därmed möjlig att äta utan att bli sjuk? Ja, de flesta vet nog. En kyckling, eller en filé för den delen, är färdig när köttsaften är helt klar, och inte rosa. Om stektermometer används så ska den visa mellan 72 och 82 grader i innertemperatur, beroende på vilken fågel och vilken del det handlar om, har jag lärt mig.

Jag gillar dock inte stektermometrar, oberoende av sorter och modeller. Nix. För jag kan inte sticka in den i det jag lagar, oavsett om det gäller den tjockaste delen i en benfri matbit, eller i en med ben, där termometern ska vara placerad i den tjockaste delen närmast benet. Nej. Jag måste förlita mig på mina ögon och någon annans fingrar och händer. Och mina ögon kan omöjligt veta om någon annans fingrar och händer har stoppat in stektermometern rätt och riktigt.

Nej, det måste en känna sig till. Att känna om en stektermometer sitter tillräckligt djup nedstucken i något fungerar inte när vare sig känsel eller styrka finns alla dagar. Därför finns ögonen. Därför finns kommunikationen. Därför ska fingertoppskänsla finnas hos den assistent som assisterar. Ja.

När jag lagar kyckling är det extremt viktigt att assistent följer alla mina instruktioner. Hon måste skära i fågeln på exakt rätt ställe. Misslyckas det, då är det göra om som gäller. Jag skär alltid i låret på kycklingen, närmast benet, och i bröstet, närmast bröstbenet. Så har jag gjort i alla mina dryga 20 år som matlagare, och hittills har jag aldrig misslyckats. Det vill säga, ingen har någonsin blivit sjuk av min kyckling.

Så här går det till när jag kontrollerar en helstekt kyckling med assistans:

1. Jag tar ut formen med kycklingen ur ugnen eller tar av stekgrytan från spisen och ställer den på bänken.

2. Jag säger till assistenten att skära ett snitt i låret på kycklingen, längst intill benet.

3. Jag ber assistenten att skära ett likadant snitt i bröstet, helt nära bröstbenet. Kommer det klar köttsaft från båda ställena så är middagen nästan färdig, allt beroende på tillbehören. Jag skriver båda ställena för att det händer då och då att det vid bröstet kommer klar saft, men är rosa vid låret.

Bilden ovan hör till receptet kyckling från 1980-talet

Ett annorlunda inlägg idag, hoppas att ni orkade läsa hela.

Hälsar,
Hanna





Min nya blogg

AssistansPosted by Hanna Edman 2017-12-09 15:17:45
Välkommen till min nya blogg!

Jag har skapat den här bloggen för att kunna kombinera mina två största intressen. Skrivande och matlagning.

Jag har, så länge jag kan minnas, varit väldigt intresserad av ord. Redan som fyraåring satt jag i vardagsrummet hemma hos mamma och pappa och skrev i min "Bamses skola"-bok. Jag tror att det första jag skrev var en historia om Skalman, faktiskt. Dessutom skriven från höger till vänster, men i alla fall. Det skrivna ordet tilltalade mig. Som 20-åring skrev jag varje dag. Jag hade en anteckningsbok som jag bar med mig överallt, där jag nedtecknade varenda liten tanke som dök upp i mitt huvud. I boken skapades sedan små berättelser, skrivna likt noveller. Min dröm om att en dag skriva en bok väcktes.

När jag startade min första enskilda firma, tänkt för föreläsningar, startade jag också en blogg. Då skrev jag om lite allt möjligt. Med denna blogg har jag en särskild tanke. Låt mig återkomma till den längre ner i detta inlägg.

Matlagning, ja. Bloggens namn är ju Delikatess med LSS. Delikatess just för att mina inlägg huvudsakligen är tänkta att innehålla recept. Recept på alla möjliga olika maträtter som jag har lagat genom åren. Mitt stora matintresse väcktes när jag i tidiga tonåren gick på en matlagningsgrupp för funktionsvarierade ungdomar, sedan har det bara fortsatt.

När jag som 18-åring flyttade till min första egna lägenhet var det inte tal om varken hel- eller halvfabrikat, nej det mesta jag åt var lagat från grunden, redan då. Nu, ungefär 20 år senare, lägger jag minst en timme om dagen på matlagning, oftast mer. I mitt kök finns tre tjocka pärmar med recept som jag har samlat på mig sedan vi flyttade till vårt hus 2009. Förutom pärmarna, så finns det minst 20 olika kokböcker, kokböcker som används mer eller mindre flitigt.

Nu tar jag, tack vare alla recept och den erfarenhet de har givit mig, steget att börja skriva en mat-och recept-blogg. Bloggens namn, Delikatess med LSS, kommer av att jag behöver assistans för att kunna både laga och äta mat.

Att laga mat med stöd av assistans är en konst. Jag kan ju inte göra något moment själv, rent fysiskt. Dock vet jag ju exakt vad som ska göras. Och självklart också hur varenda moment utförs. Men det är inte helt enkelt att få assistenterna att göra likadant varje gång, hur tydlig jag än må vara. Sedan gör ju människor olika saker på olika sätt, av naturen. Mitt mål är att allt jag gör, ska vara på mitt sätt, oavsett vem som arbetar den aktuella dagen. Min tanke är, att i samband med varje recept jag lägger ut på bloggen, också beskriva lite runt omkring de olika momenten som lagande av den aktuella anrättningen har inneburit, hur jag har kommunicerat det jag vill till assistenten och hur mina instruktioner har mottagits.

Hoppas att ni är många därute som vill läsa.

Hälsar,
Hanna